“Ni blir inte betygsatta… det är lärarna som blir det” : En liten berättelse om press och eget ansvar som en del av den stora framgångsberättelsen

I det här kapitlet kommer vi att återberätta en berättelse som de tre eleverna Björn, Erik och Cissi1 berättade för oss våren efter att de hade fått sina första betyg. Denna vår år 2014 var också den första på många år som svenska elever i årskurs 6 fick betyg över huvud taget. Berättelsen handlar om just dessa elevers erfarenheter av att få betyg, men den kan också förstås som ett bidrag till en större berättelse om betydelsen av att forma framgångsrika och konkurrenskraftiga elever. Den berättelsen berättas idag av många olika aktörer både i och utanför skolan. Såväl elever, lärare och rektorer på enskilda skolor som nationella och globala aktörer är idag upptagna av att mäta och visa upp framgångsrika resultat (Lingard, 2011; Lingard, Martino & Rezai-Rashti, 2013). Vår ambition med kapitlet är att försöka illustrera hur man genom att lyssna väldigt noga på enskilda människors berättelser och sedan kontextualisera dem – det vill säga sätta dem i ett sammanhang som framstår som relevant för såväl oss som forskare som för dem som berättar – kan bidra med nya nyanser till stora eller dominerande berättelser om vad skola och utbildning är till för. Därmed ansluter vi oss till en forskningstradition som ”är ute efter människornas berättelser om vad de gör när de lever sina sociala omständigheter, och de erfarenheter som detta innebär för deras liv och för det samhälle de lever i” (Pérez Prieto, 2007, s. 289; se även Plummer, 2001; Freeman, 2010)